Flickan i Huset Bredvid

Okej. Hej. Har varit lite inaktiv och ni har fått stå ut med nästan enbart personliga tankar, men nu ska det bli ändring på det. Ska sluta deppa och bli glad, så det kommer inte bli särskilt många såna längre. Istället ska jag börja skriva på en berättelse som heter "Flickan i Huset Bredvid".
Vet att jag har påbörjat längre berättelser här förut, skrivit typ tre inlägg och sedan aldrig mer. Men nu ska jag faktiskt försöka och anstränga mig för att bli klar med den.



Prolog eller nåt.


Regnet smattrade mot mitt fönster. Första tecknet på att sommaren var över. Med en suck drog jag täcket över huvudet och blundade hårt. Försökte intala mig själv att jag kunde somna om. Tre sekunder senare ropade mamma irriterat. Andra tecknet på att sommaren var över.
Trött masade jag mig ur sängen och vidare ut till badrummet. Stirrade på min spegelbild i några ögonblick. Mörka ringar syntes tydligt under mina gröna ögon och en finne hade brutit ut vid hårfästet. Jag petade lite kräm på finnen för att få den att försvinna - vilket inte hjälpte alls - och tvättade mig sedan lite snabbt. Drog fingrarna genom håret som stod åt alla håll. Fick duga. Ögonen orkade jag inte göra något åt.
Snabbt tillbaka till sovrummet. Drog på mig första bästa svarta jeans och en vit skjorta. Den var lite skrynklig, men vem fan brydde sig egentligen? Strumpor. Vart hade jag lagt alla mina strumpor nu då?

En kvart senare slirade jag in i köket och brakade in i ett skåp. Fick alla kastruller att fara ut på golvet.
"Dina strumpor är olikfärgade" sa Ricky uttråkat och bläddrade i morgontidningen.
"De är rena i alla fall" suckade jag och kravlade mig upp på fötter igen. Kastade tillbaka kastrullerna i skåpet.
Kylskåpet var rensat. Ingen yoghurt, inget smör. En torr ostbit var det enda som fanns kvar.
"Finns det inget annat?" Ricky nickade mot flingpaketet. "Ingen mjölk?" Han skakade på huvudet. Irriterat himlade jag med ögonen och tog ett övermoget äpple från fruktskålen innan jag skyndade mig ut i hallen. På med conversen och någon sorts jacka och så fort ut innan mamma hann upptäcka en.
Jag drog upp dragkedjan på jackan och skuttade nerför trappan. Första skoldagen. Tredje tecknet på att sommaren var över.
Reflexmässigt kastade jag en blick mot grannhuset. Hoppades att dörren skulle öppnas, att hon skulle komma ut. Att jag skulle kunna gå sju steg bakom henne hela vägen till skolan. Henne. Flickan i huset bredvid.

Kommentarer
Postat av: Frida

Kommer sitta och vänta på fortsättningen :3

Du förstår Ian, du skriver så himla fint och bra och mysigt att man bara vill läsa mer. Jag älskar också att du visar att karaktären inte är mer än människa och har vanliga tonårsproblem, som finnar. De flesta tänker att amen det här är inte på riktigt, nu gör vi alla superperfekta!, typ. Det, min vän, är irriterande.

Och strumpproblemet... händer mig varje morgon. suuuuck

Jaja. Utomordentligt bra skrivet, kommer sitta och längta till fortsättningen <3

2012-01-01 @ 22:51:44
URL: http://disenchanteddisaster.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0