Vill bara lägga mig ner och gråta, men jag vet inte ens varför. Vill ringa pappa och be honom komma och hämta mig så jag slipper åka buss med alla mina jävlar väskor, men känner mig bara dum då. Vill att allt ska bli bra igen, men ingenting kommer någonsin bli som förut och jag vet det. Jag kan bara inte sluta hoppas.