Har ni någon gång förlorat en vän? Nej, inte som att en vän har dött, mer att hon har... hon har förändrats. För varje sekund som går försvinner hon längre bort ifrån dig. Hon låter andra ta din plats. Det du en gång gjorde för henne gör nu någon annan mycket bättre. Orden du brukade säga henne som brukade få henne att gråta av lycka har bytts ut mot någon annans ord. Starkare ord, som betyder mer.
Jag har förlorat en vän. Nej, hon har inte dött. Och hon finns fortfarande kvar i mitt liv. Men jag betyder inte längre något för henne. Jag är den hon pratar med när ingen annan har tid. Jag är den hon skrattar med när alla andra är borta. Men när alla andra är där, när alla andra har tid, då finns jag inte för henne. Då glöms jag bort.
Vänner är som gosedjur. Kramar vi dom för hårt slits dom ut. Kramar vi dom inte alls suddas dom ut, samlar damm, rensas bort. Gamla gosedjur går sönder, blir gråa och tappar färg. Gamla gosedjur kastas bort, precis som alla dom nya, som aldrig får någon kram. Alla gosedjur kastas bort till slut. Det är den där lilla stunden, då gosedjuren är som allra nyast, eller innan dom slits ut, som är vänskapens levnad.
Jag är ett gammalt slitet gosedjur. Eller kanske är jag ett alldeles nytt som inte betyder tillräckligt mycket för att behållas.

Jag har förlorat dig.