Novellutanslut.

Hjärtat bankar hårt. För hårt. En klump bildas i halsen, svettdroppar glittrar i handflatorna. I paniken snubblar jag över mina egna fötter, faller mot marken men är snabbt på benen igen. Mina knän skakar, hotar att svika mig, men jag pressar på, tvingar mina fötter att röra sig framåt. Gruset knastrar obehagligt under mig. Ljuset av en bils lyktor flimrar förbi, ger mig en halv hjärtatack.
Ljudet av springande steg bakom mig har försvunnit, tynat bort. Var min förföljare bara inbillning? Fanns mardrömmen bara i mitt huvud?
Den sista strimma ljus solen kan ge ifrån sig försvinner bakom horrisonten då jag inte har styrka nog kvar att fortsätta springa. De få gatlyktor som inte är krossade är sedan länge tända, sprider ett svagt och otrevligt ljus omkring sig. Och där ligger jag, mitt på trotoaren och andas tyngre än jag någonsin gjort förut. Om döden vill komma nu så tänker jag inte kämpa emot. Jag har sprungit nog. Mitt huvud dunkar i takt till mitt hjärta. En smak av blod sprider sig i munnen samtidigt som samma lukt når mina näsborrar. Svarta fläckar dansar framför mina ögon.
Jag trodde alltid att jag skulle se mitt liv passera i min hjärna sekunderna innan jag dog, men allt är bara svart. Jag kan inte tänka alls.
Mina ögon tittar, men jag uppfattar inte omgivningen. Mina öron lyssnar, men min hjärna kan inte koppla ljuden till dess ursprung. Allt är ett enda surr.
En obehaglig känsla kryper sig på. Stegen igen. Långsamma den här gången. Som om min förföljare redan vet att jag inte kommer kunna fly nu. Plötsligt är mitt sinne så klart. Jag ser de glansiga, svarta skorna som kommer emot mig, hör varenda gruskorn som flyttar sig under dem. Men jag har inte kraft till att vara rädd.
Mannen böjer sig ner, sätter sig på huk bredvid mig. Drar med ena handen bakom mitt huvud, för den sedan mot munnen. Han ler, tar ett fast tag om min haka och tvingar mig att se på honom.

Hjälp mig avsluta den tack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0