Man hinner tänka så mycket på 30 sekunder. Se så mycket. Ta in så mycket information.
På 30 sekunder hinner man betrakta solens strålar lysa igenom alla tusen dammpartiklar i rummet. Man hinner upptäcka mannen som sitter där i hörnet. Man hinner undra vad han heter. Vem han är, vad han tänker på. Hur gammal han är, var han bor. Man hinner memorera hans utseende. Hans lockigt rufsiga hår, hans breda panna och hans bekymrade ansiktsutryck. Man hinner undra vad det är som orsakar den där lilla rynkan mellan ögonbrynen.
Man hinner gå igenom rummet, öppna fönstret och titta ut över staden långt där nere. Höra fåglarna kvittra vackert, se molnen rusa fram över himlen. Man hinner märka att det blåser. Inte mycket, men tillräckligt för att få trädens löv att rassla.
Samtidigt hinner man känna lukten av mat, fundera på vem det är som står och lagar lunch och vem det är som kommer äta den. Man hinner känna hur hungrig man själv är, höra magen kurra svagt. Man hinner undra när man själv får mat, vad det finns att äta i kylskåp och skafferi.
Allting på bara en halv minut.